Afrika
Erbjudandet av att få följa med till Tanzania i Afrika under tre veckor för att uppleva jakt på en mängd av världens häftigaste och absolut vackraste djur kunde man ju inte tacka nej till. Jag tror inte att någon jägare i världen med ett likadant brinnande jaktintresse skulle göra något annat än att tacka ja till ett sådant erbjudande. För mig var denna resa en dröm som gick i uppfyllelse tidigare än vad jag förväntat mig. I framtiden hade jag tänkt att jag kanske skulle spendera mina sparade pengar på en likadan resa som denna men jag kunde ju aldrig tro att jag skulle få uppleva detta redan vid 18 års ålder. Alla de upplevelser jag varit med om under denna resa har både varit jättehäftiga och väldigt gripande. Man kommer alltid att minnas de personliga möten med människorna som man träffat och just med de som haft det tuffast och de som levt under de svåraste förhållandena.
Redan när vi i ”Afrikagruppen” blev utvalda började planeringarna och arbetet kring resan. Förberedelserna har utgjort att vi har fått in pengar till resan genom arbeten på helger, sponsorer och andra föreningar. Genom att vi fick in mycket pengar blev den privata kostnaden för resan väldigt låg. Innan vi begav oss till Tanzania behövde vi lära oss om landet, jakten, språket och mycket annat. Detta var ett roligt arbete då man hela tiden visste att resan kom närmare och närmare.
När väl alla förberedelser och saker var packade inför resan begav vi oss iväg med buss från Älvdalens Naturbruksgymnasium den 18 oktober 2007. Det är ett datum man alltid kommer att minnas då starten på en sent glömd resa inleddes. Bussresan mot Stockholm och flygplatsen Arlanda gick väldigt bra. Förväntningarna var stora hos alla och vissa av oss i bussen var lite pirriga inför det stora äventyret som väntade. Efter ca 4,5 timmes bussfärd anlände vi till Arlanda, vissa av oss lite trötta och andra väldigt pigga och förväntansfulla. Nästa etapp var att packa ur alla väskor och annat ur bussen. När väl alla väskor var urplockade tog vi farväl till vår chaufför vid tillfället, Gösta, fritidsledaren på skolan i Älvdalen. Han hade gjort ett väldigt bra arbete med att skjutsa ner oss med mitt i natten till flygplatsen. Resan var ändå ca 40 mil lång. Planet mot Amsterdam skulle lyfta klockan 06.30 och vi tågade in med all vår packning på flygplatsen 02.30 så man hade god tid på sig att ta igen sig, vila lite och prata med varandra innan det var dags för flygfärd. Under tiden vi väntade på incheckning pratade vi med varandra om förväntningarna och vad man ville uppleva under resan. De flesta sa att det häftigast skulle vara att lyckas nedlägga något av de tilldelade djurarterna under en jakt. Andra sade att det skulle bli roligt att se all natur, djurlivet och miljön där det afrikanska folket bodde. Alla i gruppen var dock eniga om att den största upplevelsen var att få se alla djurarter som man tidigare bara sett på film, tv och genom bilder i tidningar osv.
Tiden går fort då vi sitter och talar med varandra och det blir tid för incheckning. Uppvisning av biljett samt pass skall göras innan vi kan komma ombord. Kön vid incheckningen blir längre och längre och flera personer som skall åka med vårt plan mot Amsterdam anländer. När jag visat upp min biljett samt mitt pass går jag och de andra igenom kontrollen där de kollar så att man inte för in något olagligt som vapen, vätskor och annat på planet. Det kändes bra att de hade så noga kontroller då minnen från 11 september i USA blossar upp.
Urban, Roland och Johan ”Kotten” Persson lämnar in sina väskor vid en speciell kontrollplats. Roland och Urban bär på de två vapen vi skall ha med oss och Johan bär med sig ammunition till de två vapnen. Allt detta lämnas in för att sedan fraktas till flygplanet för att packas in i lastutrymmet tillsammans med alla de andra väskorna. Alla kommer igenom säkerhetskontrollen utan problem och vi går då mot vår gate där planet skall släppa på alla passagerare. Vi får vänta ca 1 timme innan vi får kliva ombord. Medans vi väntar går vi och kollar i taxfree och några andra butiker.
En röst talar om då gaten till vårt plan mot Amsterdam öppnar. Vi tar vårt hanbagage och ställer oss i kön till incheckningen som växer sig allt längre. Vid denna incheckning skall man visa upp sin biljett och sitt pass igen. När detta var gjort gick jag in i planet och letade reda på min plats. Efter lite knuffande och hukande i gången lyckades jag hitta min plats. Handbagaget lades i det övre bagageutrymmet ovanför sittplatsen. Bredvid mig fick Jesper och Johan sina platser. Johan som aldrig hade flugit flygplan hade stora förväntningar på att planet äntligen skulle lyfta och Jesper var förväntansfull även han. Instruktioner om säkerheten på planet gicks igenom och sedan började planet rulla ut från gaten. Det var just i det ögonblicket jag kände att jag äntligen var på väg till Tanzania. Det var en känsla som var mer än härlig men samtidigt lite konstig. Att just jag skulle vara i Afrika inom ett dygn och få jaga storvilt. Helt otroligt!!
Lyftet med flygplanet gick jättebra och Johan som satt bredvid mig tyckte det var häftigt. Under flygresan mot Amsterdam som skulle ta 2,5 timme pratade vi med varandra, blev serverade kaffe och kikade ut för att se på utsikten.
Landningen i Amsterdam gick fint och vi gick ur planet och samlades sedan vid gaten. Toalettbesök och titt i affärer var det som utgjorde vår tid på flygplatsen i Amsterdam. Vi tog även och köpte något lättare att äta innan vi återigen checkade in i en gate. Denna kö som vi nu stod i var längre än den vi stod vid i Stockholm. Från kön kunde vi se vårt flygplan som skulle ta oss mot Tanzania. Efter incheckning satte vi oss i väntan på påstigning i planet. Plötsligt så plingar det till och en röst börjar låta.
”Tyvärr är det ett mindre problem med det plan som skall ta er mot Tanzania, vi kommer att byta ut ert plan mot ett nytt, detta kommer att ta upp emot en timme”. Sådana meddelande får man vara beredd att höra då man ska resa med flygplan, många plan blir försenade eller trasiga precis innan start. Som tur var kunde de byta ut det trasiga planet mot ett som var het och fungerande och vi satt redo på planet redan 1 timme och 30 minuter efter meddelandet om det trasiga planet.
Flygbolaget var ett holländskt bolag som hette Lufthansa. Planet som skulle ta oss från Amsterdam till Kilimanjaro Airport var väldigt stort och det var väldigt bra service. När planet var fullpackat med både människor och bagage lyfte vi. Vi hade en resa på ca 8 timmar i luften framför oss. Med filmvisning, mat och kaffeservering gick dessa 8 timmar ändå väldigt fort. Under tiden man inte åt mat eller tittade på film pratade man med sina stolsgrannar. Jag hade Jesper och Johan bredvid mig nu också. Om man ville vila sig eller till och med att sova var det bara att luta sig bakåt i stolen. Kudde och bekväma stolar gjorde det lite enklare att somna.
I Afrika
Landningen på Kilimanjaro Airport gick bra. Det var en härlig känsla att vara framme. Direkt när jag klev ur planet fick jag en varm vind i ansiktet. Det var fuktigt och en stor skillnad mot vädret hemma i Sverige i oktober månad.
Gick igenom en kontroll där de ville se på våra pass. Sedan gick vi och hämtade våra väskor. Axels väska kom aldrig på rullbandet. Tyvärr hade väskan blivit kvar i Amsterdam men väskan skulle komma fram om några dagar. Roland, Urban och Johan gick till en speciell kontroll där de skulle visa upp alla papper om vapen och ammunition. Krångel med vapnen och besked om att vi inte skulle få ta med dem till hotellet. Tråkigt!! De skulle behålla vapnen på flygplatsen tills alla tillstånd och papper var klara. Nåja, alla hade i alla fall kommit fram och var oskadda.
Vi blir hämtade och varmt välkomnade av Edward, han tar hand om oss och visar oss till en buss som skall köra oss till skolan. Skumpar iväg med bussen mot skolan där vi blir bjudna på en fantastisk middag. Det dukas upp med soppa, varmrätt och efterrätt. Underbart! Edward förklarar för oss att han ska ta oss till vårt hotell sen efter maten. Vi talar med honom under måltiden.
Väl vid hotellet checkar vi in och går till våra rum. Alla känner sig trötta efter resan och kryper till kojs.
DAG 2
Första natten på hotellet var jättebra. Jag sov som en stock, kanske på grund av den långa resan. Vi blir hämtade med buss vid hotellet för att åka till skolan för frukost. Resan till skolan tog ca 10 minuter från hotellet. Det var först nu vi kunde se omgivningen i staden. Det var massa människor, bilar och försäljare. Det var verkligen full rulle i staden hela tiden. Jag fick en känsla av att det var väldigt fattigt då det satt mycket människor längs gatorna och tiggde. Det var nu jag förstod hur fattigt det egentligen var.
På skolan fick vi bröd, frukt och dryck till frukost. Det var melon, banan och juice. Efter frukosten fick vi en rundtur på skolan. Det var en riktigt fin skola med mycket vackra byggnader och en väldigt snygg omgivning. Efter rundturen visade Edward oss till skolans datasal där vi fick låna datorer så vi kunde sända e-mail och tala om att flygresan gått bra. Resten av dagen tog vi det lugnt och kikade runt lite i staden och vid hotellet. När vi promenerade på stan blev vi påhoppade av försäljare nästan direkt. De var vänliga till en början men man blev mer och mer irriterad på dem. De försökte sälja saker som tavlor, armband och cigaretter till oss men man försökte undvika att handla av dem.
DAG 3
Denna gång vaknar jag klockan 04.30 av att det börjar sjungas i minareten. På ett vis var det mysigt att vakna till ljudet av den men ibland blev det lite jobbigt om man planerat sova vidare.
Stiger upp och tar en dusch, klär på mig min finstrukna jaktskjorta och mina nyinköpta jaktbyxor. Båda klädesplaggen i ljus färg då detta underlättar vid jakten.
Blir hämtade vid hotellet för frukost uppe vid skolan. När vi kommer in i matsalen är det fint uppdukat med glas och tallrikar. Det är jättefin service och vi blir bjudna på bröd och frukt.
Edward tar efter frukosten med oss på en vandring bort från skolan på en liten stig in i skogen. Han stannar till vid några växter och berättar och ger oss information om dem. Det fanns mängder av olika vackra växter längs vägen. Stigen som vi går på går mellan dalar och höjder och det är väldigt vackert. Det är som på film med en rinnande bäck längst ner i dalen. Otroligt vackert. Tar lite bilder innan vi går vidare.
Efter en stund kommer vi fram till en mindre by där det är marknad. Det var hit Edward skulle ta oss. Det är ganska mycket folk och de tittar mot oss när vi, 10 stycken vitingar kommer med full jaktmundering.
Tittar runt vad de säljer och ser att många säljer frukt, nötter, majs, knivar och annat. Vi köper lite bananer som vi snaskar på vägen tillbaka mot skolan. På väg tillbaka passerar vi en skola där alla elever precis slutat för dagen. Det är en hel hög med små barn, säkert ett 100-tal som springer mot oss och tittar undrande på oss. De är lite rädda men kommer närmare och närmare. De skrattar och springer iväg en bit men de är väldigt nyfikna på oss. Vi tar lite bilder med våra digitalkameror och visar bilderna för dem. Deras ögon lyser upp och för många av barnen var det nog första gången de såg en digitalkamera. Barnen följer nästan med oss ända tillbaka till skolan men går sedan mot sina hem i en närliggande by. Tillbaka vid skolan bjuds det på lunch bestående av soppa, mos med kyckling samt melon till efterrätt. Får sedan låna datorerna igen vid skolans datasal innan vi åker buss tillbaka till hotellet.
Några av oss går sedan ut på staden för att kika runt lite. Som vanligt får vi med oss några försäljare som försöker kränga grejer. Johan köper en ryggsäck vid en affär och vi kilar sen tillbaka till hotellet.
Går ner till restaurangen vid hotellet och äter Spaghetti Bolognaise och friterade bananer som efterrätt. Det var verkligen gott.
DAG 4
Efter några underbara dagar i staden Moshi beger vi oss idag mot jaktområdet. Första etappen på den långa resan är att åka buss ca 60 mil från Moshi till huvudstaden Dar es Salaam. Tyvärr för Urbans del måste han stanna för att invänta beskedet om vapnen som ännu ej kommit. Men vi andra sätter oss på bussen och åker mot huvudstaden.
Utsikten och vyerna är underbara längs vägen. Det är stora områden med små hyddor och hus längs vägen. På vissa ställen skjuter några berg upp i himlen medans på andra ställen det är helt plant. Bussresan går bra. Vi gör ett stopp vid en vägkrog för att handla läsk, gå på toaletten osv. Sedan sätter vi oss på bussen igen och åker vidare.
Efter en mödosam resa på 7,5 timme i buss anländer vi till busshållsplatsen i Dar es Salaam. Det är mycket folk på platsen och lika många bussar och bilar. Vi blir hämtade av två stycken guider från jaktcampen. De förklarar att vi skall slänga upp all packning på den Unimog som vi skall åka med till jaktområdet. Vi gör som vi blir tillsagda. Under tiden handlar Roland vatten som vi skall ha med oss ut till jaktcampen. Vi lastar på detta också innan vi är klara för att åka.
Med en väldig massa packning och många personer åker vi ut genom huvudstaden och bort mot jaktområdet. Den första riktiga känslan av att man kommer få uppleva saker som man aldrig kunnat tro infinner sig nu. Det är ju inte varje dag man färdas med en stor Unimog på en knacklig väg i Tanzania.
Mörkret börjar snabbt krypa sig inpå oss då vi färdas på vägarna mot jaktäventyret. Solen sänker sig snabbt över skogarna och savannerna. Efter en oförglömlig resa på ett lastbilsflak på knackliga vägar, sandbanker och i mörker kommer vi äntligen fram till jaktcampen. Mörkret infann sig redan för några timmar sedan så det fanns ingen möjlighet att se omgivningen vid campen den första kvällen.
Vid campen lyser det ur ljuslyktor och vi ser några människokonturer som kommer emot oss. Vi blir varmt välkomnade av Malata som är lärare i jakt och vår värd. Vi hör hur syrsorna spelar i träden och man känner att man verkligen är mitt ute i vildmarken.
Vi blir tilldelade ett tält med två platser, jag och Holmberg sover i ett tält tillsammans. Vi får lakan, och kudde samt en madrass. Alla är trötta efter resan som tog 15 timmar från Moshi så vi kryper in i tälten och somnar snabbt. Alla läten och ljud som man hörde första natten vid tältet just innan man somnade kommer man sent att glömma. Det var syrsor, hyenor och flodhästar. En otrolig upplevelse.
JAKTEN
Klockan som jag ställde på ringning börjar durra klockan 03.00. Utsövd och nyvaken med insekter och andra kryp i tältet inleder den första dagen vid jaktcampen. Pannlampan åker på och vi gör oss redo för frukost. Det är fortfarande kolmörkt men det börjar ljusna snabbt.
Frukosten som blev serverad av kockarna i köket var friterade degbullar. Jättegott sa man första morgonen men det skulle snart bli ändring.
Nu träffar man även de andra afrikanska eleverna för första gången. De har redan varit ute här i några dagar och jagat och lyckats skjuta lite vilt.
Första morgonen sa man kanske inte så mycket till varandra men man hejade och frågade hur de mådde.
Vi blev uppdelade i grupper inför jakten då det jagades med tre större grupper. En grupp korsade den närliggande floden för att jaga på den andra sidan, en grupp åkte med en Unimog för att hitta djur och en grupp åkte Land Cruiser. Jag blev indelad med Axel, Holmberg och ca 10 andra afrikanska elever. Vi skulle korsa floden idag. Vi åkte ut tidigast för att sedan bli avsläppta vid flodkanten i väntan på en båt som skulle ta oss över till andra sidan.
Fullastad båt men jägare och vapen åkte vi över till andra sidan. I floden levde det flodhästar och krokodiler så det var lite spännande att åka över. Vattnet i floden var alldeles grumligt så man såg inte så mycket heller. På andra sidan en bit ifrån oss låg det dock en flodhäst uppe vid ytan och frustade i vattnet.
Klockan var nu ca 05.00 och det började ljusna mer och mer. Väl på andra sidan stranden blev vi uppdelade i två grupper som skulle gå och spåra djur i sanden. Efter ett tag skulle vi mötas upp vid en mötespunkt. Jag, Axel och Holmberg fick gå tillsammans med några afrikanska elever och en jätteduktig lokal spårare som skulle vägleda oss.
Nästan direkt stötte vi en Waterbuck, det var en häftig syn. Vi gick vidare och såg några Impalor som vi smög på men de såg oss. En afrikansk elev smög sig in på en ny grupp Impalor och provade ett skott mot en hanne men bommade tyvärr. Helt plötsligt när vi smög runt i området hörde vi att det ryter till bara 25 meter ifrån oss. Vi i gruppen hoppar till och ser då skymten av två lejon som springer vidare bort ifrån oss. Alla i gruppen tittar på varandra och pustar ut.
Vi gick genom ett fint område med sandbankar, buskområden och skogsområden. Det var en fin upplevelse. Under jakten ser vi spår av lejon, impala, waterbuck, elefant och buffel. När vi kommer tillbaka till båten åker vi över floden och vidare till jaktcampen. Där blir det lunch. Kokt ris, buffelkött och sås. De andra grupperna kommer också tillbaka till campen och äter lunch. Vi berättar om våra upplevelser och gratulerar Johan och Johannes, de sköt var sin Impala. De hade haft en fin jakt då de smög sin in på bra håll och kunde fälla djuren.
Efter maten gick vi iväg och lade oss i skuggan och tog det lugnt och drack vatten. Vätskan var det viktigaste under hela resan då det var så varmt.
Under jaktdagarna bytte vi område för varje dag samt nya jägare. Alla fick vara tillsammans någon dag och det gav en bra gemenskap.
Jaktens utförande i Afrika var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag trodde att man smög runt mer (letade spår), än vad man gjorde. Istället åkte man mycket bil och spanade efter djuren innan man steg av bilen och började smyga sig inpå djuren. Skotthållen mot djuren blev genom detta ofta långa då djuret observerade bilen i god tid. Alla fick uppleva riktigt härliga jakter och spänning på hög nivå. Att få se hundratals djur på en enda dag då man är ute och jagar är ju helt otroligt och det är ju inte i närheten av vad man gör här hemma i Sverige. På våra jakter i Sverige har man ju tur om man ser ett vilt under en jakt.
Mycket bilder och spännande möten med en mängd djurarter har det även blivit. De djurarter som vi sett är Impala, Zebra, Wildebeest, Hartebeest, Waterbuck, Buffel, Hyena, Giraff, Elefant, Lejon, Vårtsvin, Spring Buck, Eland och Kudu.
CAMPEN
Området där jaktcampen var beläget låg i Selouse Game Reserve. Inom detta område fanns det jaktområden samt fotoområden. Vi bodde precis i kanten på det stora området. Vid kanten av campen rann floden Rufiji. Det var en stor flod som rann fint mellan områdena.
Campen bestod av ett 30 tal tält där alla elever, lärare och annan personal bodde. Lärarnas område låg inom ett eget område, köket inom ett område och elevernas tältplatser inom ett annat. Toaletter fann en bit utanför tältplatserna.
Vid frukosten och de övriga måltiderna samlades man och åt tillsammans. Då lärde man även känna de andra eleverna vid campen. På eftermiddagarna pratade man med de övriga vid campen om dagens jakter samt om man ville fråga dem något om till exempel deras utbildning. Det var trevligt att lära känna andra elever och lära sig om deras kulturer och liknande.
TILLVARATAGANDE
Efter att ett vilt nedlades öppnades buken för att inte det skulle svälla upp utav värmen. När man sedan kom till jaktcampen skulle man stycka djuret. Hygienen var ju inte bra på något vis men det fanns inte så många sätt man kunde göra. Man lade ner djuret på backen med några palmblad mellan marken och djuret och sedan högg, skar och slet loss köttbitar. Man tog reda på allt kött genom att skära det i små tunna strimlor som man sedan lade i saltlösning tillsammans med vatten för att sedan hänga upp det på tork inne i lägret. Detta fick sedan hänga i några dagar innan man plockade ner det och åt det. För oss svenskar som är vana vid hygieniska och rena slaktrum och kylrum var det ju en chock att se hur de tog tillvara på bytet. Men de kunde ju inte göra på något annat sätt. I 40 graders värme så var detta det enda rätta.
RESAN HEM
Resan från jaktområdet tillbaka till hotellet i Moshi var en riktigt lång resa. Vi steg upp tidigt på morgonen och packade ihop alla våra saker, sedan åt vi frukost innan vi alla 10 plus en chaufför hoppade in i en Land Cruiser tillsammans med all packning. Vi hade hela 85 mils bilfärd framför oss. På krokiga, sandiga och dåliga vägar skumpar vi fram hopknölade i en bil. Det var riktigt trångt men det gick bra trots allt. Vi stannade några gånger på vägen för att gå på toaletten samt att handla något ätbart och drickbart. När vi kom fram till hotellet i Moshi var det med stor lättnad. Jag har aldrig tidigare i livet åkt 85 mil med bil i ett streck. En riktig upplevelse var det.
Vi stannar i Moshi och på hotellet i några dagar innan vi beger hos hem mot Sverige. Det är några härliga sista dagar vid skolan med god mat och bra umgänge. Vi tar farväl av våra nya vänner, de afrikanska eleverna som går på skolan.
Innan vi åker ut med buss till flygplatsen för hemresan inhandlar vi lite souvenirer i några lokala affärer. På flygplatsen checkar vi sedan in våra väskor och väntar på flygplanet.
Flygresan går jättebra och vi anländer till Sverige oskadda. Väl på Arlanda blir vi hämtade av Gösta med buss som tar oss tillbaka mot Älvdalen.
MINA TANKAR
Jag är väldigt nöjd med resan som jag fick följa med på. Det var väldigt tufft men väl värt. Det jobbigaste med resan var den enformiga maten vid jaktcampen. De första dagarna med ris och köttgryta var helt okej men efter en stund var det inte gott längre. Det serverades ris och kött två gånger per dag i 10 dagar så man tröttnade fort på den enformiga maten. Svårigheten att få i sig mat under sådana förhållanden med värmen trodde jag inte skulle bli så svår som den blev. Att dricka tillräckligt med vatten var det inga problem med alls. Men just maten var en jobbig del under tiden i campen. Under 10 dagar bodde vi i campen tätt inpå varandra och jag trodde innan resan att det skulle uppstå konflikter ibland men det gjorde det inte. Jag tycker att alla som följde med på resan gjorde det jättebra.
Jakten var ju en enorm upplevelse och jag kommer sent glömma när situationen dök upp för mig och då jag nedlade mitt livs första Impala.
Vi satt i Land Cruisern, jag, Oskar, Holmberg, Sörling, Urban och chauffören. Plötsligt får vi syn på en grupp Impalor och det är min tur att smyga. Efter att ha stött iväg gruppen med hanar, "Bachelors", smög jag iväg för att lyckas komma inom bättre skotthåll. Jag tog riktning mot ett stort träd som gav lite skydd. Runt om mig var det väldigt öppet med få buskar och träd men jag gjorde ett försök att komma närmare. Gruppen med impalor tittar mot mig men vet inte riktigt vad jag är för något. Nu har jag kommit fram till trädet och jag drar ner hörselskydden över öronen och tar stöd mot både knäet och trädet. Hela gruppen med impalor står och stirrar åt mitt håll men blir mer och mer avslappnade. Det är drygt 160 meter fram till den impalan jag siktar på och jag känner att jag har bra stöd. Flera minuter går innan impalan visar hela bredsidan så pulsen hinner komma ner på normal nivå. Allt känns rätt och jag kramar avtryckaren. Impalan faller i skottet och blir liggande. Resten av djuren springer iväg ca 200 meter innan de stannar och kikar för att se vad som hände. Mitt livs första impala ligger framför mig. Skottet sitter där det ska och lyckan är total. De övriga åker fram med bilen gratulerar mig samtidigt som de tar bilder.
Efter transport till campen och tillvaratagandet bestämde jag mig för att beställa ett halsmontage på Impalan som kommer pryda min trofévägg i framtiden.
Alla ifrån skolan lyckades nedlägga vilt under resan. Axel lyckades skjuta två djur och Johannes hela tre stycken. Resan blev över förväntan. Totalt under resan skjuter vi svenskar tolv djur. Nio impalor, en hartebeest, en wildebeest och en reedbuck.
Resan till Tanzania var mitt livs första resa till Afrika och jag hoppas verkligen att jag får komma tillbaka för att jaga mer någon gång i framtiden. Jag hoppas även att alla som drömmer om att få åka just till Afrika tar chansen och verkligen genomför den. Det är verkligen värt mödan.