"So where's the blistering cold I've been hearing about?" frågade jag Andy, ägare av Alaska Backcountry Access, första dagen i Alaska. Vi var i Anchorage, cirka 600.000 invånare och Alaskas största stad, och det var ungefär nollgradigt. Han svarar att så är det i den här delen av Alaska, man vet aldrig vilket väder det kommer vara, inte ens om några timmar. På grund av varma strömmar i Prince William Sound så är klimatet mycket mildare än i centrala, västra och norra Alaska. Sedan tillägger han att Girdwood, var jag ska spendera de kommande tio veckorna, egentligen räknas som regnskog på grund av den årliga nederbörden. Men som de säger här: "It is what it is", och det går nog inte en dag utan att jag själv säger det nu.

Andy startade ABA för tre år sedan, och ända från start har han erbjudit både sommar- och vinteraktiviteter, och han driver företaget själv, även om han hyr in guider under somrarna. På vintern så består hans utbud av snöskovandringar, guldvaskning, turskidor, hundspann och enstaka längre snöskoterturer. Jag sökte mig till Alaska för att dels se hur turismen är i USA, vad har de för regler och vad skiljer sig från Sverige? Men jag ville också komma hit för att lära mig språket bättre, och se hur det är att bara prata engelska i tio veckor. Det har faktiskt har gått överraskande bra och jag lär mig massor av nya roliga och användbara uttryck och ord hela tiden. (Till exempel om någonting går käpp rätt åt h*****e så kan man säga: It's gone to hell and a hand basket).

I början när jag kom hit, landade 14 februari, så visste jag att det inte skulle vara några turer på ett tag, men Andy hade saker vi hade att göra. Det blev ett antal timmar framför datorn i början, där vi bland annat jobbade med hans nya vinterbroschyr. När denna var klar, tryckt och skickad till oss så var det dags att åka in till Anchorage, cirka 40 minuter med bil, och dela ut dem till hotell, besökcentra med flera. Här lärde jag mig verkligen hur marknadsföring ska gå till. Andy har som sagt mycket erfarenhet av att starta eget, och han var inte rädd att dela med sig av sina tankar och idéer, då jag själv ska starta ett guideföretag. Under denna "introduktionsperiod" så tar han mig också ut på lite snöskovandringar (eller "extreme snowshoeneering" som det kom att kallas) och skidturer, så jag skulle bli familjär med området.

Några veckor passerade och vi jobbade på med allt möjligt. Turerna började komma och det var roligt. En kund trodde jag kom från Canada, på grund av min dialekt, jag tog det faktiskt som en komplimang. En glad överraskning med guidning i USA är att man allt som oftast får dricks, vilket jag har lärt mig att jag aldrig ska tacka nej till. Den mest spännande turen var den vi gjorde på snöskoter med en kund. Målet var att följa Iditarod, en hundspannstävling som anordnas varje år. Sträckan är lite över 1100 miles, vilket blir ungefär 1760 km. Vi följde inte hela tävlingen, utan bara en viss sträcka. Men när jag såg alla hundspann, 63 stycken totalt, så blev jag själv sugen på att någon dag tävla i Iditarod (www.iditarod.com).

Under en annan tur, där vi körde till Alaska Wildlife Conservation Center med två kunder, så blev vi stoppade på vägen tillbaka, av en lavin. Den hade rasat ner över vägen, och det tog cirka tre timmar att rensa bort snön så att bilarna kunde passera igen. It is what it is...

Vyerna här är oslagbara och Girdwood (eller Grrrdwood som husdjursaffären heter) ligger i en dal, omringad av brant sluttande berg, var ett är Mt. Alyeska som är en av Alaskas mest populära skidorter. Här försöker jag ibland förbättra min telemarkskidåkning. Nu i dagarna hålls här Telepalooza, en fem dagar lång telemarkfestival med tävlingar med mera. Jag kommer att hålla i demovisningar för företaget G3 under två dagar.

Mot mitten av april så är ryktet att turerna kommer minska, men Andy har alltid något i bakfickan, så jag tvivlar inte en sekund på att resten av min vistelse kommer vara minst lika bra som den varit hittills.

Filip Gullstrand.